{"id":229,"date":"2011-11-30T11:33:13","date_gmt":"2011-11-30T11:33:13","guid":{"rendered":"http:\/\/larv.se\/?page_id=229"},"modified":"2015-08-02T09:39:26","modified_gmt":"2015-08-02T09:39:26","slug":"sagner","status":"publish","type":"page","link":"http:\/\/larv.se\/?page_id=229","title":{"rendered":"S\u00e4gner"},"content":{"rendered":"

Den landsflyktige j\u00e4tten.<\/strong><\/p>\n

En man fr\u00e5n Larv kom att g\u00f6ra en sj\u00f6resa, och p\u00e5 en \u00f6 l\u00e5ngt ute i havet tr\u00e4ffade han p\u00e5 en j\u00e4tte, som var gammal och blind. Denne b\u00f6rjade att spr\u00e5ka om Sverige och ville noga veta, huru det stod till d\u00e4r. ”Finns M\u00f6sseberg kvar?” fr\u00e5gade han. ”Ja, det g\u00f6r det allt,” svarade den andre. ”Ja, den stuvan har jag byggt”, sade j\u00e4tten. ”N\u00e5, \u00e4n \u00c5lleberg d\u00e5?” fr\u00e5gade j\u00e4tten vidare. ”Det har v\u00e4l h\u00f6nsen sprattlat i s\u00e4r? Men det har min kvinna burit dit i f\u00f6rkl\u00e4det.” J\u00e4tten blev glad, n\u00e4r han h\u00f6rde, att \u00e4ven det stod kvar.<\/p>\n

D\u00e4rp\u00e5 ville j\u00e4tten k\u00e4nna, om det \u00e4nnu fanns n\u00e5gon kraft i svensken, och r\u00e4ckte fram sitt h\u00f6gra pekfinger f\u00f6r att draga finger-krok. Men Larvabon var f\u00f6r klok att f\u00f6rs\u00f6ka sig p\u00e5 den leken. Han r\u00e4ckte i st\u00e4llet fram skeppsankaret och l\u00e4t j\u00e4tten hugga tag i en av dess klor. Han sken av v\u00e4lbehag, n\u00e4r han m\u00e4rkte, att det \u00e4nnu fanns s\u00e5dan kraft i svenske m\u00e4ns fingrar.<\/p>\n

”Ja, jag trivdes v\u00e4l i Larv”, sade han, ”\u00e4nda till dess den svarthj\u00e4lmiga bj\u00e4llekon kom. D\u00e5 m\u00e5ste jag begiva mig d\u00e4dan, f\u00f6r jag kunde inte t\u00e5la det d\u00e4r pinglandet. N\u00e4r du nu kommer hem,” sade han vidare, ”skall du vara god och l\u00f6sa ut min f\u00e4nad, som st\u00e5r kvar vid B\u00e4singen. Men akta dig f\u00f6r tjuren! Gack bakom d\u00f6rren n\u00e4r du \u00f6ppnat henne! Nyckeln ligger under Lutesten, du vet.”<\/p>\n

Sj\u00f6mannen lovade att g\u00f6ra allt, vad j\u00e4tten bad om, och s\u00e5 fick han av denne n\u00e5got, som s\u00e5g ut som en tegelsten. ”H\u00e4r har du f\u00f6r besv\u00e4ret,” sade j\u00e4tten d\u00e4rvid, ”g\u00f6m det, f\u00f6r det kan bliva nyttigt!”<\/p>\n

Men n\u00e4r Larvabon kom hem, fick han se, vad det var, som han hade f\u00e5tt. Det var rent guld. Nyckeln fann han mycket riktigt och gick till B\u00e4singen, D\u00e4r varsnade han en stor j\u00e4rnbeslagen d\u00f6rr, som han \u00f6ppnade. D\u00e5 kom d\u00e4r ut en hel rad av stora, brokiga kor, men som de kommo ut f\u00f6rsvunno de i luften. Till sist kom tjuren, och han ”mumlade”, s\u00e5 att det d\u00e5nade i marken. D\u00e5 blev karlen r\u00e4dd och sprang bakom d\u00f6rren, s\u00e5som j\u00e4tten hade sagt. Han kom helskinnad undan och hade d\u00e4rtill sin sk\u00f6na guldklimp, \u00e5t vilken han troligen ej gladde sig s\u00e5 litet.<\/p>\n

Br\u00f6llop vid B\u00e4singen<\/strong>.<\/p>\n

En g\u00e5ng f\u00f6r mycket l\u00e4nge sedan h\u00f6lls br\u00f6llop i en g\u00e5rd, som l\u00e5g p\u00e5 kyrkbacken och helt n\u00e4ra nuvarande B\u00e4singen i Larv. Fram p\u00e5 kv\u00e4llen gick bruden ut f\u00f6r att svalka sig litet mellan danserna. D\u00e5 fick hon se B\u00e4singa h\u00f6g st\u00e5 p\u00e5 guldpelare, och trollen dansade under den. Hon fick lust att g\u00e5 dit och dansa med dem. ”Men nu \u00e4r det nog b\u00e4st att jag g\u00e5r tillbaka,” t\u00e4nkte hon om en stund,”f\u00f6r eljest kanske de undrar vart jag tagit v\u00e4gen.”<\/p>\n

N\u00e4r hon kom ut ur h\u00f6gen, var det redan ljusan dag. Men \u00e4n mer f\u00f6rundrade det henne, att hon inte kunde finna br\u00f6llops-g\u00e5rden,och inte heller k\u00e4nde hon igen sig f\u00f6r \u00f6vrigt. D\u00e5 gick hon in p\u00e5 ett st\u00e4lle och fr\u00e5gade sig f\u00f6r. ”D\u00e5 \u00e4r du min farfars brors brud”, sade kvinnan p\u00e5 st\u00e4llet. ”Hon gick ut p\u00e5 br\u00f6llopsdagen p\u00e5 kv\u00e4llen och h\u00f6rdes aldrig mera av.” I det samma f\u00f6ll bruden ned och blev till mull.<\/p>\n

Skatter i B\u00e4singen.<\/strong><\/p>\n

En sen\u00a0afton s\u00e5gs ett eldsken r\u00f6ra sig kring Larva B\u00e4sing, vapengnya och r\u00f6ster h\u00f6rdes uppstiga i midnattstimmen, och bullret spred sig vida kring den m\u00e5nbelysta heden. N\u00e4r \u00e5sk\u00e5darna sm\u00f6go sig n\u00e4rmare, s\u00e5go de hela B\u00e4singen upplyftad p\u00e5 ”gullf\u00f6tter”, som skeno likt eldsl\u00e5gor, och ”trolla dansa under den”. N\u00e4r m\u00e4nniskobarnen d\u00e5 lyddes (lyssnade) till vad trollen spr\u00e5kade, fingo de h\u00f6ra, att den som efter vissa f\u00f6rberedelser en torsdagsnatt efter ”solas glaning” (nerg\u00e5ng) gick till Lutesten, som ligger ej l\u00e5ngt fr\u00e5n landsv\u00e4gen mellan Larv och L\u00e4ngjum, skulle d\u00e4r finna nyckeln till ”B\u00e4singa gull-penga”. Flera f\u00f6rs\u00f6k s\u00e4gas ha blivit gjorda, och att de ej lyckats, heter det, ” har varit deras egen skull, som inte kunnat h\u00e5lla mun n\u00e4r de s\u00e5g en svart h\u00f6na springa d\u00e4r” under s\u00f6kandet efter nyckeln till den gyllene skatten.<\/p>\n

F\u00f6rborgade skatter i Larva B\u00e4sing.<\/strong><\/p>\n

”Larva B\u00e4sing \u00e4r uppkastad \u00f6ver en kung, som hette B\u00e4se. Han f\u00f6ll i ett slag p\u00e5 Larvs hed. \u00c4ven alla B\u00e4ses m\u00e4n, vilka stupade i striden, blev lagda i samma h\u00f6g. Och ofantliga skatter l\u00e4r ha lagts in i den h\u00f6gen. Nyckeln till skattkammaren \u00e4r av rent guld och den ligger under Lutesten.” Men, till\u00e4gger ber\u00e4ttaren, det \u00e4r inte den sten, som de nu f\u00f6r tiden kallar Lutesten, utan den sten, som det h\u00e4r \u00e4r fr\u00e5ga om, l\u00e4r ha st\u00e5tt i Onsj\u00f6 hage. Men de har f\u00f6rst\u00e5s ”v\u00e5nglat” bort den vid n\u00e5got bygge.<\/p>\n

Larvs kyrkklockor.<\/strong><\/p>\n

Under ofredstider var kyrkklockor ett eftertraktat byte f\u00f6r den dyrbara malmens skull. Danskarna h\u00e4rjade h\u00e4r 1612 och tog d\u00e5 med sig Larvs stora klocka. N\u00e4r de kom till Tarsled, satte kvinnorna i Tarsled efter dem och slog p\u00e5 grytlock, hojtade och skrek, s\u00e5 danskarna trodde det var en hel krigsh\u00e4r efter dem. De satte till att k\u00f6ra s\u00e5 fort, s\u00e5 att lasset med klockan v\u00e4lte och de var s\u00e5 r\u00e4dda f\u00f6r svensken, att de ej hann stanna f\u00f6r att ta upp klockan, utan den kom p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt i Tarsledsbornas \u00e4go. Det blev process om \u00e4gander\u00e4tten till klockan, men den blev f\u00f6rklarad som krigsbyte och d\u00e5 var det deras egendom, som tagit den.<\/p>\n

Den h\u00e4nger nu i Herrljunga kyrka, men var g\u00e5ng den ringer sjunger den: ”Min make h\u00e4nger i Larv, min make h\u00e4nger i Larv.”<\/p>\n

Att Larvborna inte miste b\u00e5da sin klockor vid det tillf\u00e4llet, har de att tacka en gammal gumma f\u00f6r. Danskarna hade just f\u00e5tt ner storklockan, d\u00e5 de fick se, att det r\u00f6k s\u00e5 mycket \u00e5t Tr\u00e5vad till. Det var bara en flock kor, som sprang omkring i sommarv\u00e4rmen och de rev d\u00e5 upp en massa damm,som r\u00f6k, och det var den r\u00f6ken , som danskarna s\u00e5g. Danskarna stod d\u00e4r och undrade, vad det kunde vara. D\u00e5 kom en gammal gumma p\u00e5 kyrkbacken och de fr\u00e5gade henne. ”Ja, det som jag inte fick s\u00e4ga,” sa hon viskande. ”Det \u00e4r svensken, som kommer med en stor krigsh\u00e4r, men s\u00e4g inte att jag har sagt n\u00e5got, f\u00f6r de \u00e4r nog inte goda att tas med”. Danskarna trodde gumman och fick s\u00e5 br\u00e5tt att ge sig av, att de l\u00e4t den andra klockan vara.<\/p>\n

Ners\u00e4nkta kyrkklockor.<\/strong><\/p>\n

Fr\u00e5n Larv ber\u00e4ttas: En g\u00e5ng, d\u00e5 danskarna var i ant\u00e5gande, s\u00e4nkte larvaborna ned sin kyrkklocka i huljen, som \u00e4r nedan-f\u00f6r pr\u00e4stg\u00e5rden. Det var f\u00f6r att fienden inte skulle ta den. Men sedan var det st\u00f6rt om\u00f6jligt att f\u00e5 upp den igen. Den var trollbunden, sades det. Man r\u00e5dgjorde med en klok, och enligt dennes r\u00e5d s\u00f6kte man upp ett par helsvarta tvillingstutar, vilka man utrustade med ok av vildapel och en krok av oxel. Till utrustningen h\u00f6rde vidare ett sp\u00f6 av r\u00f6nn att driva p\u00e5 stutarna med. Tvenne br\u00f6der, som var tvillingar, skulle ha hand om arbetet, och under detsamma m\u00e5ste de iakttaga fullkomlig tystnad.<\/p>\n

Efter \u00e5tskilligt s\u00f6kande ordnade det sig med b\u00e5de det ena och det andra. Och s\u00e5 skred man till verket. Man s\u00e4nkte ner kroken i huljen och lyckades f\u00e5 den om maljan. Klockan l\u00e5g redan i vattenbrynet, d\u00e5 stutarna gav efter. ”\u00c5 s\u00e5 ta i bara!” skrek en av m\u00e4nnen till. Det var han,som h\u00f6ll i t\u00f6mmen, och s\u00e5 gav han stutarna ett svirande var med sp\u00f6et. Han gl\u00f6mde sig kan t\u00e4nka. I det samma sj\u00f6nk klockan ned i huljen igen. Sedan den dagen har ingen f\u00f6rs\u00f6kt vidare.<\/p>\n

Karl XI i Larv.<\/strong><\/p>\n

Enligt s\u00e4gnen skulle Karl XI vid ett bes\u00f6k i Larvs pr\u00e4stg\u00e5rd, troligen under det att prosten Arvidus Runius 1672-1693, h\u00e4rskade \u00f6ver pastoratet, upplevat ett s\u00e4reget \u00e4ventyr, varom en rimkr\u00f6nika efter en \u00e4ldre sockenbo upptecknats av folkskoll\u00e4raren i Larv J.A. Lid\u00e9n i f\u00f6ljande ordalag:<\/p>\n

I pr\u00e4stg\u00e5rn i Larv var muntraste glam, som levde man mitt under freden.<\/p>\n

Ty p\u00e5 avst\u00e5nd fr\u00e5n g\u00e5rden man redan f\u00f6rnam, ett slammer med kniven och skeden.<\/p>\n

Fr\u00e5n pr\u00e4stg\u00e5rdens skorsten steg ringlande r\u00f6k och skvallrade vitt \u00f6ver bygden,<\/p>\n

att pr\u00e4stmor nu hade bestyr i sitt k\u00f6k med g\u00e4stabudsmaten och brygden.<\/p>\n

Vad var det , som v\u00e5llade allt detta spring? Vad var v\u00e4l motivet till festen?<\/p>\n

Jo, h\u00e4r hade h\u00e4nt s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nande ting, att kungen var kommen till pr\u00e4sten.<\/p>\n

D\u00e4r inne vid bordet d\u00e4r \u00e5t man som b\u00e4st av varma och rykande maten.<\/p>\n

Den 11:te bland Karlar vid bordet var g\u00e4st, och v\u00e4rden var pr\u00e4sten, prelaten.<\/p>\n

Den frodige prosten i fotsid kaftan, han tronade st\u00e5tligt vi bordet.<\/p>\n

Han var s\u00e5som talare \u00f6vad och van, och grep s\u00e5 h\u00f6gtidligt till ordet.<\/p>\n

”F\u00f6rl\u00e5t mig, herr konung, mitt fosterlands nit! F\u00f6rl\u00e5t att jag g\u00f6r Er en fr\u00e5ga!<\/p>\n

Ack, s\u00e4g mig, hur kunde Ni v\u00e5ga Er hit? Ack, s\u00e4g mig, hur kunde Ni v\u00e5ga?<\/p>\n

Ej l\u00e5ngt h\u00e4rifr\u00e5n st\u00e5r nu danskarnas h\u00e4r. Er v\u00e4lf\u00e4rd, bet\u00e4nk, \u00e4r ju allas.<\/p>\n

Och dock utan f\u00f6lje p\u00e5 resa Ni \u00e4r. Att fresta F\u00f6rsynen det kallas.”<\/p>\n

Den elfte kung Karl s\u00e5g fr\u00e5n tallriken upp, ”Herr pastor”, s\u00e5 h\u00f6rdes han svara.<\/p>\n

”\u00c5t Gud jag befaller min sj\u00e4l och min kropp och d\u00e5 \u00e4r det alls ingen fara.<\/p>\n

Inunder Ert lugna och g\u00e4stfria tak den tryggaste fristad jag \u00e4ger.<\/p>\n

Jag litar p\u00e5 Gud och min r\u00e4ttvisa sak, och Gud skall f\u00f6rl\u00e4na mig seger.”<\/p>\n

Ett amen var svaret , som konungen fick av pr\u00e4sten, i fromhet ett m\u00f6nster.<\/p>\n

Och pr\u00e4sten han v\u00e4nde fr\u00e5n bordet sin blick och s\u00e5g genom pr\u00e4stg\u00e5rdens f\u00f6nster.<\/p>\n

Vad var v\u00e4l,som m\u00e5lron f\u00f6rst\u00f6rde?- Han sl\u00e4ppte i hast b\u00e5de gaffel och kniv<\/p>\n

och skrek , s\u00e5 att alla det h\u00f6rde: ”F\u00f6rl\u00e5t mig, herr konung mitt fosterlands nit!<\/p>\n

Se h\u00e4r kommer danskar en skara. Ett dylikt bes\u00f6k, och det b\u00e5dar ej gott,<\/p>\n

Vad kan deras \u00e4rende vara? De hava, herr konung, f\u00f6rvisso f\u00f6rsport<\/p>\n

att Ni \u00e4r en g\u00e4st i min hydda. Kom, f\u00f6lj mig p\u00e5 stunden, men l\u00e5t det g\u00e5 fort!<\/p>\n

M\u00e5 Herren Er n\u00e5digt Beskydda!”<\/p>\n

Och pr\u00e4sten han lopp med sitt folks suver\u00e4n l\u00e4ngs g\u00e5rden till dr\u00e4ngarnas stuga.<\/p>\n

D\u00e4r huset var dolt mellan lummiga tr\u00e4n och syntes till g\u00f6mst\u00e4lle duga.<\/p>\n

”F\u00f6rl\u00e5t mig, herr konung, jag har ett f\u00f6rslag – jag tillst\u00e5r det nu till min f\u00e4gnad:<\/p>\n

Jag k\u00e4nner en vr\u00e5, d\u00e4r man ej skall Er se – i skorstenen, kung, \u00e4r Du h\u00e4gnad.<\/p>\n

F\u00f6rl\u00e5t, att jag g\u00f6r Dig ett dylikt f\u00f6rslag! Nu upp i min skorsten Du kl\u00e4ttre!<\/p>\n

Bet\u00e4nk, att n\u00f6den den har ingen lag, och jag kan ej g\u00f6mma Dig b\u00e4ttre”.<\/p>\n

Nu syntes f\u00f6r pr\u00e4sten en underlig syn n\u00e4r stoltaste kung i v\u00e5rt rike<\/p>\n

i skorstenen kr\u00f6p n\u00e5got n\u00e4rmare skyn och blev alla sotares like.<\/p>\n

Snart stod han d\u00e4r omv\u00e4rvd av aska och sot, och pr\u00e4sten han st\u00e4ngde d\u00e5 spj\u00e4llet,<\/p>\n

och skyndade or\u00e4dd f\u00f6r fiendens hot tillbaka till pastorsbost\u00e4llet.<\/p>\n

I pr\u00e4sthuset var det ett buller och br\u00e5k –\u00a0 det var nu ett ryttarh\u00e4rb\u00e4rge.<\/p>\n

D\u00e4r talade r\u00f6ster p\u00e5 fr\u00e4mmande spr\u00e5k: ”Herr prost, var \u00e4r kungen av Sverige?”<\/p>\n

Och pr\u00e4sten han svarte, ”att ej \u00e4r han h\u00e4r, det tror jag med visshet mig veta,<\/p>\n

men om det ej g\u00f6r er f\u00f6r mycket besv\u00e4r, s\u00e5 kunnen ni b\u00f6rja att leta”.<\/p>\n

Till verket den spejande fienden skred, som funnes h\u00e4r skatter att roffa.<\/p>\n

P\u00e5 golvet soldaterna lade sig ned att se under stolar och soffa.<\/p>\n

De s\u00f6kte i f\u00e5llb\u00e4nk – och s\u00e4ngar f\u00f6rst\u00e5s s\u00e5 dunet av bolstrarna r\u00f6kte.<\/p>\n

De s\u00f6kte i sk\u00e4nkar och k\u00e4llareb\u00e5s – men fann ej den kung, som de s\u00f6kte.<\/p>\n

Kring dukade borden i pr\u00e4stg\u00e5rdens hus nu danskarna satte sig glade<\/p>\n

och pr\u00e4sten l\u00e4t framb\u00e4ra v\u00e4ldiga krus av starkaste vinet han hade.<\/p>\n

Snart miste var dansk sin besinning n\u00e4r vinet, som t\u00f6mdes ur r\u00e5gade glas<\/p>\n

steg upp till soldaternas tinning.<\/p>\n

Och pr\u00e4sten han skyndar till dr\u00e4ngstugan bort, d\u00e4r kungen i skorstenen h\u00e4ngde.<\/p>\n

Den kunglige f\u00e5ngen blev fri inom kort, och spj\u00e4llet \u00e5nyo han st\u00e4ngde.<\/p>\n

”\u00c4nnu”, sade prosten,”kan f\u00e5nge Du bli om icke f\u00f6rsiktigt vi handla.<\/p>\n

Men till\u00e5t mig nu utan all slags magi att hela Ditt yttre f\u00f6rvandla.”<\/p>\n

Ur dr\u00e4ngarnas tarvliga kl\u00e4desf\u00f6rr\u00e5d tog pr\u00e4sten en rock, lik en trasa.<\/p>\n

Han kl\u00e4dde i denna en kung av Guds n\u00e5d, den stoltaste \u00e4ttling av Wasa.<\/p>\n

Han satte p\u00e5 konungens kind m\u00e5ngen fl\u00e4ck med hj\u00e4lp av sotkol och br\u00e4nder.<\/p>\n

Till slut p\u00e5 hans axlar han lade en s\u00e4ck och satte en stav i hans h\u00e4nder.<\/p>\n

Och konungen gick med ett pr\u00e4steg\u00e5rdshjon f\u00f6rbi alla vakter, som grymma<\/p>\n

vid grindarna vaktade utan pardon, att konungen ej m\u00e5tte rymma.<\/p>\n

Den sotige dr\u00e4ngen, s\u00e5 spenslig och ung som gick mellan vakternas rader,<\/p>\n

vem s\u00e5g v\u00e4l i honom en env\u00e4ldig kung, och landets regerande fader?<\/p>\n

\n

\n

( Karl XI var ofta ute p\u00e5 resor, och han har vid fyra tillf\u00e4llen haft sin v\u00e4g genom Larv och Laske Vedum, n\u00e4mligen \u00e5ren 1683, 1685, 1689 och 1691, detta enligt vad som framg\u00e5r av kung Karls egna dagboksanteckningar.)<\/em><\/p>\n

\n

\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den landsflyktige j\u00e4tten. En man fr\u00e5n Larv kom att g\u00f6ra en sj\u00f6resa, och p\u00e5 en \u00f6 l\u00e5ngt ute i havet tr\u00e4ffade han p\u00e5 en j\u00e4tte, som var gammal och blind. Denne b\u00f6rjade att spr\u00e5ka om Sverige och ville noga veta, huru det stod till d\u00e4r. ”Finns M\u00f6sseberg kvar?” fr\u00e5gade han. ”Ja, det g\u00f6r det allt,” […]<\/p>\n","protected":false},"author":8,"featured_media":0,"parent":78,"menu_order":6,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/larv.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/229"}],"collection":[{"href":"http:\/\/larv.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/larv.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/larv.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/8"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/larv.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=229"}],"version-history":[{"count":8,"href":"http:\/\/larv.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/229\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1160,"href":"http:\/\/larv.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/229\/revisions\/1160"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/larv.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/78"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/larv.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=229"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}